Nätdejting… fungerar det?

Jag börjar tvivla.

Tre år på nätet, aktivt sökandes efter någon som kan tänkas passa mig.
Vad har jag fått ut av detta?

• Ett förhållande på 6 månader där det kom fram att kärleken inte var besvarad efter de tre första månaderna.
• Tre dejter med en tjej som tyckte att jag skulle älska henne efter så pass kort tid och som sedan gjorde sig själv illa när jag sa ifrån.
• Oräknerliga utskällningar från tjejer som tycker att ”killar som ser ut som du kan inte ställa några krav”.

När jag började för ungefär 3 år sedan, hade jag förhoppningar om att man kanske skulle bli bättre bemött på nätet än i riktiga livet och att man kanske skulle få chansen att visa att det är min insida som är värt något.

Så vad tror ni? Går det att hitta kärlek på internet? eller är det en myt?
Själv börjar jag tvivla.

En annan tanke jag har haft, dessa presentationer som folk skriver. Det verkar vara någon form av inofficiell mall som folk använder sig av. ”Hej, det är så svårt att skriva om sig själv men här är mitt försök” (med variationer så klart). Sedan kommer den obligatoriska listan på saker man tycker om att göra och saker man är intresserad av.

Om man ska tro på vad folk skriver i sina presentationer så har myten om att folk som sitter på internet är asociala datornördar som aldrig går ut, som är överviktiga och bär glasögon. (Hmm ja detta stämmer ju ganska bra på mig!). De flesta presentationer består av av 3 saker:

• Matlagning verkar vara det största intresset hos ALLA.
• Träning – Svenska nät dejting sverige tränar HELA TIDEN.
• Festa, tydligen är det ett gemensamt intresse för Dejting Sverige.

Jag vet inte hur andra ser på den här situationen. Men jag själv tycker att den verkar mer och mer oattraktiv. Framförallt då folk presenterar sig själv för andra som en viljelös zombie som faller aldeles för enkelt för grupptrycket.

Fast det är klart, det finns ju alltid undantag som bekräftar regeln att vi alla är olika (på något sätt). De som skriver vad de är intresserade av, inte bara det vanliga, utan vad som gör dom unika. Detta är bra. Om man skriver vad som gör just ”Mig” unik så skapar man något att prata om. Men här kommer min kritik, skriver du att du är unik på något vis, se då för helvete till att faktiskt vara det också. Stå ut från mängden är inte att bara säga att man gör det.

Nyligen skrev jag ett medelande till en tjej på spraydate som, via sitt användarnamn antydde att hon sökte seriös kontakt, vilket i sig är ovanligt. Det som förvånade mig var, att när hon läst mitt medelande så besökte hon min egen presentation. Varefter hon ignorerade att svara mig. Visst, jag tycker inte att man ska fortsätta kontakt med någon man inte är intresserad av, men man bör i allafall säga att så är fallet.
Det kan anses som grinigt eller ”tjatigt” men jag skrev ett medelande till, där jag beskrev att jag tyckte det var dålig stil att inte svara och säga att ”jag är inte intresserad”.

Min fråga är i detta läge, är man seriös med nätdejting om man enbart ser dejting sidan som en ”hemsida där man kan prata med de som passar profilen för ‘drömdejten’”?

Så för att svara på min egen fråga: ja, jag tror nätdejting fungerar, men jag har fortfarande kvar att bevisa det.

Det var allt för denna gången, nästa gång kommer jag att prata lite mer om mig själv, om ytlighet och varför jag tror nätdejting är något bra.

Adieu, au revoire, auf Wiedersehen, good bye.