Har återigen haft ett litet uppehåll från skrivandet här, men det får vi ändra på, tycker jag!

Mycket har hänt sedan sist, många roliga, trevliga, mindre roliga erfarenheter har gjorts, allt till det bättre måste tilläggas!
Nya frågor har kommit upp, nya funderingar har gjorts, ska försöka redovisa lite för åtminstone en del här!

Den eviga frågan, vad vill kvinnor ha?
Det uppenbara och enkla svaret: alla vill ha olika saker.
Medans det mera invecklade svaret är mycket enklare än ovanstående påstående.

Kvinnor vill ha sin ”dröm man” och något annat är inte acceptabelt. I allafall om man ska gå på hur kvinnor interagerar på nätdejting siter.

Visst gör vi alla ett urval och har vissa preferenser när vi läser presentationer, ”krypin”, kontaktannonser osv.
Men om man råkar vara sådan att om killen/tjejen man tittar på INTE 100% attraherar vid första ögonkastet/genomläsningen, så väljer nog de allra flesta att gå vidare och inte ta kontakt med en person som kanske, vid lite närmare efterforskning kan vara en riktigt bra människa som mer än väl kan uppfylla det man vill ha ut av ett förhållande.
Det vill säga, om det inte är ett helt fysiskt förhållande man är ute efter, men om man då använder en seriös dejtingsite för att hitta sådant, så är man ju redan där helt fel ute. Eller jag kanske har fel? Tjejer beklagar ju sig hela tiden på alla skamliga förslag de får, uppenbarligen fungerar det för många killar, för annars skulle det väl inte förekomma? Kanske jag har fel, kanske är det männen på internet som tänker mer med mandommen än med hjärnan och hjärtat och därför tror att de är guds gåva till kvinnan, och därmed fortsätter sitt korståg med skammliga förslag. Och på samma gång får resten av oss att se dåliga ut i kvinnors ögon.

Okej, det var nog lite förmycket ”rant” där, men jag tycker att det är viktigt att säga och påpeka till alla ni trevliga, fina och seriösa flickor/tjejer/kvinnor där ute, alla män är inte som Stig53 som vill hitta någon att ”busa med” när frun inte är hemma.
Vi är bra pojkar/killar/män som inget hällre vill än att få er att må bra, ha det bra, känna er hela, detta gör vi med kärlek, omtanke och vänlighet.

Nyligen har en tanke gått upp för mig, efter nyårsfesten, varför jag alltid blir lite skakis, varför jag inte lyckas säga rätt saker, varför jag får leva ensam.
Mitt självförtroende, eller snarare avsaknaden av detsamma.
Ända sedan barnsben har jag haft mina plågoandar, någon som jämt fått mig att känna mig värdelös och dålig. Att jag är en sämre människa bara för att jag råkar väga lite för mycket och för att jag råkar ha en känslig natur.

Nu när jag blivit äldre, gjort mig av med mina plågoandar, har det gått upp för mig att det är inte fallet. Jag är värd minst lika mycket som ”mr perfect”, jag är en väldigt bra och snäll människa som har oändligt med kärlek att ge.
Problemet med vetskapen om detta är, att jag fortfarande ser hur andra behandlar mig pga hur jag ser ut och hur min personlighet är. Åtminstone nu, vet jag att problemet inte ligger hos mig.
Den givna bieffekten av detta är fortfarande densamma som innan, att jag får vara ensam med bara ett mycket litet antal vänner som jag faktiskt kan lita på!

För att återgå till nätdejting så är min åsikt om er kvinnor: NI ÄR FÖR FEGA OCH BORTSKÄMDA.
Men låt mig förklara mitt påstående.
Ni, iallafall i 99% av fallen, vågar inte ta kontakt med en kille som inte till 100% passar in på er ideal man. Även ni som enbart skriver att ”jag letar efter en snäll, trevlig kille som tycker om matlagning, långa promenader och mysiga hemma kvällar” (förövrigt är det där en j*vla klyscha) och ”en kille som kan älska mig för den jag är och inte för hur jag ser ut”. Ni framstår som mycket härliga tjejer när ni skriver såhär, ni framstår som oytliga och bra… vilket jag inte har några tvivel om att ni är.
Dock, när ni sedan väljer att öppna ett medelande, eventuellt läsa det, för att sedan gå in på min sida och sedan välja att inte svara, inte äns med ett nej tack jag är inte intresserad. Då framstår ni, i mina ögon, som dryga, ytliga och fullkomligt ointressanta.

Jag kan mycket väl vara ensam om att tycka såhär. Men om vi ska vara helt ärliga, det här med nätdejting är en social tillställning.
Jämför det hela med en fest vi alla går på. Om någon kommer fram och säger hej på en fest, inte synar du personen från topp till tå, för att sedan tänka ”nej usch” och sedan vända ryggen till? Nej, man säger hej och om man inte vill prata med den personen, så ursäktar man sig lite artigt.
Jag tror, att dejtingsiternas anonymitet stiger folk åt huvudet. Från de äckliga svinen till män som bara är ute efter sexuella kontakter genom skammliga förslag, till de ”seriösa” kvinnorna som ändast nöjer sig med drömprinsen och ingen annan.

Men för att lätta på stämningen lite här och inte bara sitta och klaga!
Jag har träffat, genom spraydate, en mycket trevlig kvinna som jag har börjat prata med. Jag är lite osäker på henne men hon verkar vara aldeles fantastisk.
Hon säger att hon är lite reserverad pga sitt förflutna, vilket jag kan förstå i en värld som denna.
Jag vill så gärna få möjligheten att lära känna henne, få träffa henne om det går.
Jag är bara osäker på hur jag ska vara och bete mig. Hitintills har jag bara varit mitt eget hängivna, snälla och vanliga själv.

Hoppas att det kan gå vägen och att hon litar på mig såpass att hon förstår att jag bara är mig själv utan några andra motiv än att bara vilja må bra och få andra att må bra.

Tills vi hörs igen, cyberspace, Hasta la vista, baby!

Jag ber så mycket om ursäkt för min frånvaro här på bloggen, men mycket har hänt och inte hänt så har väll inte direkt kännt ett behov av att ventliera.
Men en liten uppdatering kanske kan vara på sin plats.

Sedan sistens har jag kommit fram till att den dejtingsida du använder egentligen inte spelar någon roll, det är ju, som i all webb 2.0 aktivitet, personerna som gör innehållet.

Jag vill ge all cred åt happypancake.com som håller sin sida helt gratis utan extra funktioner för de som betalar en slant. Mera sånt, er reklam är VERKLIGEN inte ivägen eller störande, men den finns där för de som är intresserade av den. Helt rätt mentalitet. Keep up the good work.

Men tyvärr så kan ju inte en fulländad sida eller utmärkta design team hjälpa till med att få folk att inse att fantasier och drömideal kanske inte är det bästa att leta efter, typ någonsin.
Som på så många andra sidor, så även här, håller man inte på Real Life ettiketten, utan det ignoreras mail både hit och dit, inte äns ett vänligt nej tack till svar. Samma här som på spraydate.se.
Men det går nog inte att jämföra de två sidorna från min synvinkel, spraydate.se har jag använt i nästan 3 år nu medans det inte äns är en månad på happypancake.com.

Men för att övergå till något lite mera positivt.
En ny bekantskap som gjordes för ett par kvällar sedan. En tjej i göteborg med ett aldeles fruktansvärt livsöde. Några detaljer eller namn eller nickname tänker jag inte återge här, men läser du detta så vet du vem du är.
Du har givit mig insikter i livet, du har givit mig hopp. Du har fått mig att inse att de små sakerna i livet är vad som räknas och att livet verkligen inte är rättvist.
Den kvällen när jag gick och la mig, kunde jag inte sova utan låg och tänkte på hur mycket jag önskade att jag kunde göra något för dig som ingav lite hopp. Vad det skulle vara, har jag ingen aning om, men jag önskar och hoppas.

Jag har insett att mitt liv kanske inte är så fruktlöst, om än lite tomt och kallt ibland. Att det jag har är vad som är viktigt och det jag kan få är vad som inger hopp.

Detta sagt, betyder inte att jag inte söker och önskar mig närhet, ömhet och kärlek. Tvärtom, det är snarare så att jag har insett att jag kanske får nöja mig med det jag har.

Fick idag tips, från en god vän, om en relativt ny internet dejting sida med det excentriska namnet happypancake.com

Jag tänkte, visst, varför inte så jag anmälde mig, fyllde i presentation, fixade ny profilbild osv. Något jag reflekterade över var avsaknaden att ”betala för att göra saöker!”. Härligt, äntligen en sidan som bryr sig om att man ska träffa någon istället för att bara tänka på pengar, pengarpengarpengar hela tiden. Shysst tänkte jag och surfade vidare på sidan.

Upptänkte till min stora förvåning att de vill godkänna Nickname, bild OCH presentation. Ännu en positiv egenskap. Så länge det går fort så är jag fortfarande nöjd.

Nästa sak att upptäckas var ”matchnings funktionen”. Man skriver i sin ideal partner och sedan kan man matcha den emot vad andra har sagt om sig själva. Givetvis, för att finnas med på matchningen måste man själv fylla i vem man är. Häfting funktion och gratis är den också.

Nu väntar bara det slutgiltliga testet, hurvida användarna på denna sidan skiljer sig från ytlighetens Spraydate.se där iallafall tjejerna, verkar tro att en oskriven regel, om att man kan ignorera ointressanta personer, faktiskt existerar.

Jaja, väntan på att få allt godkänt har börjat så på återseende med en uppdatering kära vänner.

Adieu, au revoire, auf Wiedersehen, good bye.

Användaren i fråga kallar sig för ”sexkitten493″ och är tydligen en 23 årig tjej från Göteborg som letar efter snygga män, eller normalsnygga män med STOR plånbok, eventuellt en het tjej ”;)”.

Om man som jag, varit på internet dejtingscenen ett tag så har man en liten alarmklocka som börjar ringa när något är lite konstigt. Här formligen skrek det ”MEDELÅLDERS MAN SOM ÄR SOCIALT INKOMPETENT” för att vara helt ärlig. Någon som gått på sexnoveller och mediareklam och ytlighet med hull och hår.

Vidare tänker jag, ”hmmm ‘hon’ har lagt in 3 bilder på sig själv” och klickar på ”Bilder” och vad ser jag, föga förvånande en halvnaken tjej som ser ut som en fotomodell, en bild på två tjejer som hånglar samt en bild på ”min bakdel” som vår vän här uttrycker det. Saken är nu den, att från mina tonår känner jag igen sagda bakdel, googlar lite och hittar inte bara länkar till Howard Stern Show, utan också till en sida som är upplagd för närmare 4 år sedan på den kända argentinska flickan under fakenamnet ”Keyra Agustina”. Tanken som slår mig direkt är ”Men för i helvete, om man ska posera som en tjej på internet… VÄLJ DÅ FÖR FAN NÅGON SOM INTE ÄR VÄRLDSKÄNDIS”.

Givetvis skriver jag i vår väns gästbok och får genast attityd tillbaka. Roligt tycker jag… Min eftermiddag är räddad!

På återseende kära vänner i bloggosfären.

Det är nu en dryg halv månad sedan som det första inlägget landade i cyberrymden och det är då hög tid för en liten uppdatering.

Jag är precis hemkommen från en resa till England, Southampton där jag besökte ett par goda vänner, men som oftast under längre resor är det mycket dötid, väntande och tråkiga restider, så jag har haft mycket tid på mig att tänka på både det ena och det andra.

Ett av mina favorittidsfördriv har under den senaste tiden varit ”Varför besöker folk dejtingsidor?”. Jag själv har nu varit medlem och frekvent besökt en sådan under de senaste 4 åren. Så jag ska väll börja med att beskriva varför jag själv besöker och använder denna tjänst.

Sedan jag var liten har jag blivit uppfostrad att tänka, tro och känna att det finns gott i alla människor och att alla är lika mycket värda. Detta sagt, så har min livserfarenhet lärt mig att andra inte tänker tycker och känner på samma sätt. Under skoltiden var jag rätt grovt psykiskt mobbad av klasskamrater p.g.a att jag var överviktig och enligt de som var på mig, inte såg riktigt klok ut. Barn kan vara för elaka, tycker ni inte? Detta var som sagt på låg och mellanstadiet. Det har jag växt ifrån, då andra erfarenheter har lärt mig att utsidan är inte vad som gör människan utan det är vem man själv är, hur man beter sig och bemöter andra, det är vad som räknas.
När jag blev äldre och började känna ett behov av att känna närhet till en annan person så fann jag det svårt att ta kontakt med det motsatta könet, tyvärr så tror jag det beror på de tidiga skolåren som präntat sig fast i mitt bakhuvud att andra tycker att det är något fel på mig för hur jag ser ut. Nu, varje morgon, säger jag till mig själv medans jag borstar tänderna att jag är bra, att jag är okej och att jag ska vara nöjd med den jag är.
Då detta hjälper självförtroendet så hjälper det ju tyvärr inte med hur man blir bemött av andra som inte vill eller kan se igenom skalet. Vilket för oss direkt till varför jag använder dejting sidornas tjänster.

På dejtingsidan kan jag vara mig själv utan att skalet skall vara ett hinder för en första kontakt, kan man i allafall hoppas. Den jag presenterar mig för att vara, är den jag är, eller i allafall en liten del av den jag är. Jag är så mycket mer än en spelgalen tok som tycker om strandpromenader, mysiga hemmakvällar eller camping turer. Men en liten del av mig finns ju presenterad där.
Då målet med en presentation är att fånga intresse för mig, så att någon av motsatt kön skall vilja ta kontakt och börja konversera.
Om det fungerar eller inte tycker jag tyvärr att statistiken talar emot.

Jag skulle vilja ta reda på hur folk (i mitt fall; tjejer) tänker när de använder dejting siter. Vilken attityd de har emot deras eget användande. Jag må vara fördomsfull men min teori är som följer:

• Läsa presentationer, om den är nära nog min idealpartner, så tar jag kontakt.
• Titta på hans bilder, om han ser bra ut, tar jag kontakt.
• Kolla igenom hans sida och inte ta kontakt och hoppas att han skriver till mig, om det han skriver är bra, svarar jag.

Jag har som sagt inga belägg för det jag säger här, utan det är antaganden baserat på runt 3 – 4 år av community surfande och skrivande och presentationskrivande.

Den ända slutsats jag kan dra av varför statistiken på lyckade träffar på nätdejtingsidor är så pass låg som den är: Ytlighet och rädsla. Visst finns det mycket att vara rädd för på internet och framförallt på dejting sidor. Men dra för guds skull inte alla över en kam.
Ytlighet – Om inte presentationen + bilderna passar in på idealpartnern så väljer de flesta att inte ta kontakt.
Rädsla – Rädsla för att kanske tycka om någon som ens vänner inte tycker om, rädsla för att träffa och falla för en idiot, ren och skär feghet för att ta kontakt med personer man inte känner.

Hur skulle då jag vilja att man bemöter fenomenet med Dejtingsiter?

Jo, till att börja med så:
Presentationen
Presentationen är en kontaktannons, meningen är att man skall få en liten glimt i personens liv och där efter bestämma sig för om det finns en liten chans att man kan komma att tycka om personen mera i framtiden.

Om någon INTE har skrivit att han eller hon tränar som en dåre varje dag, så betyder ju förståss inte det att han eller hon inte tänker på att kroppen ska må bra. Det som skrivs på nästan 90% av alla presentationer verkar vara det samma, som jag berättade om i mitt förra inlägg. Folk älskar att: träna, laga mat, festa, gå på stranden, dricka ETT glas vin, fika, dansa… För att bara nämna ett par.

Mitt tips om presentationer är: Läs dom, läs mellan raderna, ställ massvis med frågor… ta reda på vad personen inte har skrivit i sin presentation. Och framför allt, ni som faktiskt får medelanden och mail från folk som är intresserade av er, och då menar jag inte de puckon som tror att det är okej att komma med oanständiga förslag mm, svara dem, berätta, visa er lika intresserade av att få berätta om er själva som ni är med att få reda på saker om den andre.

Kontakten
Kontakten mellan personer på en dejtingsida, kommunikationen, det är ju hela mediet. Tyvärr så används inte detta som det skulle i det riktiga livet. I riktiga livet har vi viss ettikett när vi kommunicerar med andra människor. Om någon säger hej till oss, även om vi inte känner personen, så säger vi oftast hej tillbaka. Vi blänger inte lite fånigt för att sedan ignorera personen, gör vi det, riskerar vi en käftsmäll om det är fel person vi gör det emot.
På internet däremot, framförallt på sociala sidor som dejtingsidor faktiskt är, så är det mer än frekvent att medelanden och mail blir ignorerade.

Givetvis har jag full förståelse för att mail från ”Kåtåke_53″ blir ignorerade och skrattade åt. Men mail som är genuint intresserade, välskrivna, shyssta och snälla har jag ingen som hällst förståelse för varför de blir ignorerade. En del kör med ursäkten ”men jag var inte intresserad” till vilket jag svarar ”men säg det då”. Sedan finns det dom som säger ”jamen, jag får ju 90 mail i veckan… ska jag svara på alla?”, jag säger ”ja det ska du.” Om man inte orkar svara på de medelanden man får på en dejting sida, så är det inte rätt medium för dig.

Jag låter nog lite bitter när jag skriver detta, men det är också meningen. Jag är så outhärdligt trött på alla människor som behandlar dejtingsiter som bara en till hemsida där man kan träffa människor som passar in på sitt ideal. Ett ställe där man kan behandla de som inte passar in på idealet som skräp och som bara är utfyllnad. Jag är trött på att bli behandlad som skräp och som utfyllnad.

Vad jag letar efter, hur jag letar och vad jag tittar på

Givetvis har jag själv preferenser på vad jag letar efter, hur jag letar och vad jag tittar på.
Men jag vill tro att mina egna parametrar är mer abstrakta och kan ge ett större urval än de som tittar på specifika saker (ex: träning, festa osv).

Mina parametrar är exempelvis sättet som presentationen är skriven på, de intressen som de valt att skriva ut. Om jag skulle surfa in på en tjejs sida och hon har skrivit ut att hennes intressen är: Att träna, att festa, att fika på stan eller ta ett glas vin. Så känner jag direkt att hon är rätt fantasilös och ytterligare en som inte vågar bjuda på sig själv, eftersom hon troligen har surfat runt och sett vad andra har skrivit och tror att det är vad folk letar efter.

Om hon däremot skrivit att hon tycker om att hitta på udda saker, att hon delar med sig av något ”nörd intresse” (nörd intresse = något man brinner passionerat för och är stolt över, för mig är det spel i alla dess former.. digitalt och analogt), så tänder det en nyfikenhet i mig som får mig att vilja veta mera… vad döljer sig bakom presentationen, vad för mer intressen kan hon tänkas ha, något vi kan dela kanske?

Så skriv ut så mycket som möjligt av det som gör dig unik som person. Skriv vad du tycker om som skiljer sig från andra.

För att dra en liknelse, om du träffar någon på krogen som du börjar prata med… när han/hon frågar vad du har för intressen, så är väll inte det första du säger ”jag gillar att träna, fika med kompisar, festa, ta ett glas vin”, du berättar vad som är intressant med just dig.

Nu börjar timman bli sen och det är nog dags att krypa till kojs.

Nästa gång kommer jag att skriva ytterligare om mig själv, mina intressen, hur jag skriver ett mail till någon jag är intresserad av. Om det är någon som undrar något av innehållet, lämna gärna en kommentar eller sök upp mig på www.spraydate.se (Griv) och skicka ett vänligt mail där!

Så tills nästa gång:
Adieu, au revoire, auf Wiedersehen, good bye.

Tre år på nätet, aktivt sökandes efter någon som kan tänkas passa mig.
Vad har jag fått ut av detta?

• Ett förhållande på 6 månader där det kom fram att kärleken inte var besvarad efter de tre första månaderna.
• Tre dejter med en tjej som tyckte att jag skulle älska henne efter så pass kort tid och som sedan gjorde sig själv illa när jag sa ifrån.
• Oräknerliga utskällningar från tjejer som tycker att ”killar som ser ut som du kan inte ställa några krav”.

När jag började för ungefär 3 år sedan, hade jag förhoppningar om att man kanske skulle bli bättre bemött på nätet än i riktiga livet och att man kanske skulle få chansen att visa att det är min insida som är värt något.

Så vad tror ni? Går det att hitta kärlek på internet? eller är det en myt?
Själv börjar jag tvivla.

En annan tanke jag har haft, dessa presentationer som folk skriver. Det verkar vara någon form av inofficiell mall som folk använder sig av. ”Hej, det är så svårt att skriva om sig själv men här är mitt försök” (med variationer så klart). Sedan kommer den obligatoriska listan på saker man tycker om att göra och saker man är intresserad av.

Om man ska tro på vad folk skriver i sina presentationer så har myten om att folk som sitter på internet är asociala datornördar som aldrig går ut, som är överviktiga och bär glasögon. (Hmm ja detta stämmer ju ganska bra på mig!). De flesta presentationer består av av 3 saker:

• Matlagning verkar vara det största intresset hos ALLA.
• Träning – Svenska nät dejting sverige tränar HELA TIDEN.
• Festa, tydligen är det ett gemensamt intresse för Dejting Sverige.

Jag vet inte hur andra ser på den här situationen. Men jag själv tycker att den verkar mer och mer oattraktiv. Framförallt då folk presenterar sig själv för andra som en viljelös zombie som faller aldeles för enkelt för grupptrycket.

Fast det är klart, det finns ju alltid undantag som bekräftar regeln att vi alla är olika (på något sätt). De som skriver vad de är intresserade av, inte bara det vanliga, utan vad som gör dom unika. Detta är bra. Om man skriver vad som gör just ”Mig” unik så skapar man något att prata om. Men här kommer min kritik, skriver du att du är unik på något vis, se då för helvete till att faktiskt vara det också. Stå ut från mängden är inte att bara säga att man gör det.

Nyligen skrev jag ett medelande till en tjej på spraydate som, via sitt användarnamn antydde att hon sökte seriös kontakt, vilket i sig är ovanligt. Det som förvånade mig var, att när hon läst mitt medelande så besökte hon min egen presentation. Varefter hon ignorerade att svara mig. Visst, jag tycker inte att man ska fortsätta kontakt med någon man inte är intresserad av, men man bör i allafall säga att så är fallet.
Det kan anses som grinigt eller ”tjatigt” men jag skrev ett medelande till, där jag beskrev att jag tyckte det var dålig stil att inte svara och säga att ”jag är inte intresserad”.

Min fråga är i detta läge, är man seriös med nätdejting om man enbart ser dejting sidan som en ”hemsida där man kan prata med de som passar profilen för ‘drömdejten’”?

Så för att svara på min egen fråga: ja, jag tror nätdejting fungerar, men jag har fortfarande kvar att bevisa det.

Det var allt för denna gången, nästa gång kommer jag att prata lite mer om mig själv, om ytlighet och varför jag tror nätdejting är något bra.

Adieu, au revoire, auf Wiedersehen, good bye.